An oldie but a goodie!
Någon gång ska vara den första, och den gången är nu. Jag har funderat många varv på ett passande sätt att inleda den här bloggen och kom fram till att som första blogginlägg känns det inte mer än rätt att börja från början.
Vissa smycken får mer personlighet än andra, långt ifrån alla jag slöjdat hittils finns kvar eller dokumenterade.. men.. ett av mina absolut första armband har jag fortfarande kvar och använder flitigt! Jag gissar på att det är ca 14 år gammalt, ett bevis på att riktigt hantverk håller, och bara blir vackrare över tid!
Det är förstås ingen hemlighet att trä blir vackrare med åren eller att linoljefärg och trä gifter sig helt oförskämt bra tillsammans. Men jag förundras ändå över att det för varje år som går får mer karaktär, glans, lyster och patina. Hemligheten är att linoljefärgen får lyster över tid i takt med att den nöts samtidigt som den skyddar träpärlorna.
Dessa pärlor kommer alltså hålla och vara lika fina om 100 år, och att jag skapar något som inte bara är fint för studen utan lågsiktigt och hållbart är något jag är väldigt stolt över!
Hur ofta i affären köper man annars ett smycke, klädesplagg eller vad det nu kan vara som blir finare av att slitas dag ut och dag in?
